Vi är ett trevligt gäng som håller till på Majvallen och övre halvan av div 5. Stommen är spelare från de egna leden men vi har även spelare utifrån. Har ni frågor om provträning eller annat är det bara att hör av sig till huvudtränare Lahod Malke (mail lahod.malke@yahoo.com) eller lagansvarig Rasmus Linderås (mob 0709281195 eller mail rasmuslinderas@gmail.com).

Väderförutsättningarna var fina när Azalea begav sig till Backavallen och ett möte mot tufft motstånd i div 4-topplaget Hisingsbacka. Det saknades framförallt lite alternativ på mittfältet men annars var det mycket samma lag som tidigare matcher. Vi hade även två debutanter från juniorlaget i målvakten Noah och mittfältaren Olle (båda födda 2008).

Hisingsbacka räknade vi med skulle spela på liknande sätt som de gjort i alla som man själv mött dom, med snabba och individuellt skickliga spelare framåt som de tidigt vill hitta men kanske inte riktigt lika täta bakåt. Sen vattenpolomatchen mot GFF kom Noah in i målet, Erik ersatte Alex i backlinjen och Elliot kom in på mittfältet istället för Haval, annars var det oförändrat.

Matchen börjar också positivt för Azalea och redan efter 4 min lyckas vi få till pressen i deras uppspelsfas och kan stressa deras mittfältare till en dålig passning mot målvakt som Ville är först på och enkelt kan lägga in. Azalea fortsätter ha bollinnehavet och kan hela tiden bli rättvända i mitten, men ett bolltapp högt upp och några snabba passningar senare har deras duktiga anfallare (nr 11) lyckats springa sig fri och in med ett mål. Det påverkar dock inte Azalea något nämnvärt utan man fortsätter spela riktigt bra fram tills Hisingsbackas ledningsmål, där en omställning till slut avslutas med att de får in ett inspel från vår vänstersida där samma anfallare igen lyckats hitta en fri yta och skickligt bara vinklar avslutet otagbart mot bortre. Sen två minuter senare är det dags igen där de via vår vänsterkant kommer runt, spelar bak mot en Hisingsbackaspelare som får en felträff (?) som letar sig mot bortre stolpen där de enkelt kan slå in 3–1.

Mardrömsminuterna fortsätter sen när det känns som samma mål sker igen, de är först i sina dueller, kan hitta djupled på vår vänstersida och är sen snabbast in i straffområdet och en enkel passning ger 4–1 innan halvtimmen är spelad. Azalea fortsätter sen halvleken ut att ha långa perioder av rätt bra spel men utan att det leder till speciellt mycket. Egentligen har och får båda lagen rätt svårt att hitta rätt i pressen är känslan så det är relativt lätt att bara hålla bollen, men med den skillnaden att Hisingsbackas omställningar leder till mål och väldigt farliga chanser medan Azalea mest får till distansskott och nästan-chanser.

I halvtid gör vi inga byten utan det är oförändrat manskap som kommer ut till andra halvlek. Den blir något mer avslagen än första är känslan, men Azalea fortsätter ändå ha en hel del boll och spela sitt spel. Men ytterligare mål skulle falla och först är det Hisingsbacka som gör 5-1 när Elliot oschysst (?) blir tacklad och tappar bollen och de får en 3vs2 precis ovanför vårt straffområde och släpper i helt rätt läge till deras ytter som enkelt kan skjuta in den. I princip på avspark kommer dock reduceringen och det är Björnen som står för den efter att en djupledsboll av Calle nått Bolton som efter lite flipper kan nicka fram till den Björnen som gör mål för andra gången denna veckan.

Efter det kommer lite byten och det blir väldigt mycket fram och tillbaka, Noah i målet får göra ett antal riktigt bra räddningar för att rädda detta från att bli en rekord-dålig insats. Sista 2 gör de ytterligare två på omställning när alla redan är av plan mentalt och vi kan summera en väldigt lärorik? match med perioder med väldigt bra spel men där Hisingsbacka gång på gång på gång river hål i vårt försvar med sina omställningar och där vi i långa perioder inte alls kommer rätt i pressen.

Nu på lördag är det äntligen dags för hemmapremiär när Finlandia hälsas välkomna 16:00, hoppas ni är på plats då!

/Rasmus ’Räven’ Linderås

Mycket har hunnit hända sen den sista seriematchen för snart 4,5 månader sen där Azalea snöpligt tappade chansen till uppflyttning och derbyn i serien mot GFF, istället skulle den första tävlingsmatchen mellan lagen utspela sig på en oerhört regnigt och svårspelat Önneredsplan.

Men först en liten sammanfattning om vad som hänt sen dess och hur vägen fram till slutspelet sett ut. När det gäller truppen har det skett många och stora förändringar, först och främst har vi en ny huvudtränare i Lahod Malke, men vi har även tappat Ponne till GFF, Jonas till Sandarna och Bäregård till Kålltorp. Benji och Dohls har slutat och det har tyvärr även assisterande tränare Olle ”Bandy” Carlsson gjort. Glädjande nog har det dock fyllts på med en stor mängd spelare från juniorlaget som inför 2025 fyller 20 och således blivit för gamla för juniorerna. Vi har även fått tillbaka David Wilson igen, och plockat in några till nyförvärv i Markus (senast i Velebit), Rami (senast i Gårda/Kärra) samt Björnen från Kolmården.

Försäsongen hittills har bestått av en träningsmatch mot Partille (förlust 1-2) och i cupen är facit; en stark uddamålsförlust mot Öckerö (åkte ur div 2 förra året), en väldigt fin 2-0 seger mot Majornarivalen Pushers samt en tredje match mot Styrsö som omvandlades till W.O, helgens match blev inställd vilket gjorde att det var ett utvilat lag som kom till start.

Båda lagen hade några frånfall pga skador och sjukdom och en rejält vattensjuk plan (i ärlighetens namn borde nog matchen blivit uppskjuten) i kombination med mycket vind gav inramningen av en riktigt derbymatch i slutet av oktober, med möjligheterna till passningar och spel via marken som marginellt större än att undertecknad skulle vinna årets skytteliga i div 5 (nuvarande facit 11 mål på 22 års spel).

Känslan är att Azalea inleder bäst och lyckas trycka ner GFF som inte kan spela sig ur pressen (mycket pga att bollen hela tiden fastnar i konstgräset), men det är GFF som får första stora chanserna när man kommer igenom centralt, men framförallt en frispark som Elias (junior) i målet gör en kanonräddning på. GFF förstår också ganska tidigt att det inte går att rulla sig igenom på denna planen och byter till ett mer anpassat och rätt rakt spel medan känslan från läktaren är att Azalea fortsatt vill rulla och försöker driva bollen trots att det i princip är omöjligt.

Efter lite mer än en tredjedel spelad uppstår dock en potentiellt matchavgörande situation när Haval i frustration (?) efter att ha fått lite tjuvnyp och tappat bollen tyvärr totalt tappar huvudet och saxar GFF-spelaren bakifrån och årets mest solklara röda i alla turneringar är ett faktum. I tumultet efteråt delas det ut både en och två oerhört onödiga grejer som kunde gett bestraffningar till mer än en spelare. Innan dess har GFF haft fler och bättre chanser, främst via fasta men den absolut farligaste chansen har Calle skapat när han höll på att göra en favorit i repris från ett tidigare möte och lobba den över GFF-målvakten från 40 m, med skillnaden att målvakten denna gång lyckades backa och kastandes baklänges peta den över ribban.

Efter utvisningen blir det ingen omedelbar förändring utan det är fortsatt ytterst lite spel, vi får en otäck krock mellan de båda tidigare lagkamraterna i Azalea P06 Elias (mv, Azalea) och Elias (mittfältare i GFF) där det kunde gått betydligt värre. Men som tur var klarades sig båda undan utan hjärnskakning eller andra men.

Till slut kommer sen ledningsmålet och det är via en hörna, en lång på bortre där en fri GFF-spelare (Samuel B, från juniorlaget och Azalea P03) kan skicka den tillbaka mot mål där en annan GFF-spelare (Antonio, från juniorlaget och Azalea P01) kan klacka in den. Resten av halvleken innehåller väl någon farlig hörna till innan domaren till de flestas glädje blåser för halvlek och en möjlighet att värma sig.

Andra halvlek är sen inte gammal när GFF kommer igenom, skjuter i stolpen till Bolton som rensar den upp mot Björnen som ensam mot två mittbackar tar med den med axeln, trycker sig förbi båda och skjuter den lågt under målvakten in i mål. Skönt med en snabb kvittering såklart och känna att man är med i matchen. 10 min senare är det nästan dags igen när Björnen hinner före GFF:s målvakt på en lång boll men tyvärr kommer lite ur vinkel och det slutar bara i en väldigt bra nästan-chans. Ledning där kunde kanske stressat upp GFF lite men det får vi aldrig veta.

Efter det kommer en 10-minuters period när GFF gör tre mål på fasta, först en otrolig hörna direkt in i bortre krysset, sen en frispark som sätts igång kort där Pontus (tidigare juniorspelare och Azalea P03) spelar in en boll i straffområdet som missbedöms av alla i orange tröja till Winston (tidigare juniorspelare och Azalea P06) som enkelt kan trycka in den. Tredje målet är samma personer igen, en hörna på första kan skarvas in otagbart för Elias i Azaleamålet.

Efter det går luften ur Azalea lite, och de flesta tänker nog mest på att man vill in till en varm dusch och till slut kan domaren blåsa av efter årets kallaste 90 min.

Ska man sammanfatta det var det först och främst synd att matchen inte kunde spelats på Majvallen idag när det är uppehåll och möjlighet till ännu mer publik och se hur matchen kunde blivit om de båda lagen fått möjlighet att spela det spel man vill spela. Utvisningen ställde till det rejält för Azalea som ändå är mer än med i matchen i 60 av 90 min mot årets hittills tuffaste motstånd.

Vi kan också räkna till 7/11 startspelare plus 1 på bänken i GFF som har en bakgrund i Azalea och klubbarnas gemensamma juniorlag. I Azalea hade vi fem i startelvan och tre på bänken vilket totalt ger att 16/31 uttagna kommer från de egna leden. En mycket positiv siffra som visar på att ungdomsverksamheten fungerar på ett bra sätt.

Sist men inte minst så riktar vi ett stort tack till Azalea Ultras som såg till att det blev K.O-seger på läktaren, få förunnat att ha ett sånt stöd för en div 5 klubb i ett helt bedrövligt väder. Härnäst för Azalea väntar en träningsmatch mot Hisingsbacka på lördag innan man lördag 8/3 16:00 spelar årets första match på Majvallen, när man tar emot Finlandia. Varmt välkomna att kolla då!

/Rasmus ’Räven’ Linderås

Det var dags för Azalea att spela sin hängmatch och förutsättningarna var enkla, seger för lejonen skulle garantera topp 2 och avgörandet i egna fötter medan kryss/förlust skulle innebära att Pushers skulle få övertaget. Mossen samtidigt kom från en fin seger senast och behövde minst en poäng för att ge laget ett bra utgångsläge för att undvika direkt nedflyttning.

Elvan var i stort sätt oförändrad, Love kom in mot Alex och Leon startade istället för Bengan. Däremot var det en hel del kroppar som börjar känna av en lång säsong, men det gäller såklart alla lag.

Matchen är bara 2 min gammal när en hörna från Calle når Ponne efter en dålig undanrensning och som obegripligt nog får ta ner den på bröstet och skjuta in den snyggt trots åtta Mossenspelare i det egna straffområdet. En smakstart så klart och något som borde göra uppförsbacken ännu jobbigare för Mossen. Azalea fortsätter efter detta trycka på, Ponne löper igenom och hinner före målvakten som nuddar honom och offensivt hittas det ofta bra lösningar, tyvärr blir vi väldigt sårbara bakåt då vi inte riktigt får till balansen defensivt.

Och det dröjer inte heller alltför länge innan kvitteringen kommer, deras spelare får ladda från 25-30 m helt ostörd och får till en superträff som går in helt otagbart.

Azalea fortsätter att föra spelet, Mossen är farliga med deras snabba yttrar de gånger de väl hittar mellan oss men det leder aldrig till mer än några tämligen ofarliga hörnor. Ponne löper lite för tidigt och blir avvinkad för offside på en boll där han annars enkelt hann före målvakten och på ett distansskott släpper deras målvakt retur där Ponne olyckligtvis drar nicken utanför. Ledningsmålet kommer dock till slut i slutet av halvleken där Calles väl slagna frispark otroligt snyggt dundras in på volley av Arvid.

Ett mål i början av första och ett i slutet är riktigt jobbigt mentalt att släppa in, och vi hade förhoppningen att Mossen ändå skulle komma ut i andra med lite mindre självförtroende.

I paus pratar vi om att fortsätta den fina sista kvarten vi hade av första där balansen också blev bättre och att göra det som vi tränade på gårdagens träning. Samt som alltid att behålla lugnet.

I andra vet jag inte alls vad som händer, denna matchen skulle spelats dagen innan midsommar och vi uppträder ibland som att vi gått på nubben lite väl tidigt alternativt hamnat i mat-koma av all sill och potatis. Det är felbeslut, stressade beslut, trötta beslut och individuella beslut som inte gynnar laget. Om det beror på att vi vill för mycket och stressar upp oss helt i onödan eller om många tar slut fysiskt och då inte heller orkar göra rätt vet jag inte, men det var nog en av årets sämsta halvlekar vi står för, Mossen ska ha cred för att de kämpar på och trycker ner oss i perioder men det är absolut vi som bjuder in till detta. Samtidigt så blir vi inte överkörda i andra direkt utan vi har nog fler klara chanser än våra motståndare (logiskt på ett sätt då de trycker på vilket ger ytor för omställningar) som vi för att kunna vinna denna typ av tajta matcher måste sätta.

Till slut kommer också kvitteringen med ca 10 kvar då deras gubbe från vänstersidan får driva upp boll ostört spela ut till en löpande högerytter som sen snyggt spelar tillbaka där vi inte alls följt med i löpningen och kvitteringen är ett faktum. Det kan skapas någon chans till efter detta av oss men sista tiden går väldigt fort och matchen blåses av och slutar med en vunnen poäng för Mossen och två tappade för Azalea.

Tack som alltid till Azalea Ultras och alla övriga som tog sig ner för att kolla på matchen, nu hoppas vi på att ni har möjlighet att komma även på lördag 14:15 när serien ska avgöras på Guldheden södra (Vid Fysiken, Mossen).

Även om vi inte har det i egna händer längre ska vi gå ut och avsluta säsongen på bästa sätt så får man se vad det räcker till. Oavsett så har det varit en väldigt rolig säsong väl värd att minnas!

/Rasmus ”Räven” Linderås

Säsongens sista fredagsmatch var det dags för och vid seger skulle man gå upp i (tillfällig) serieledning och fortsatt ha avgörandet i egna händer. Önnered precis som Kungsladugård förra veckan behövde en seger för att kunna närma sig helt säker mark för att undvika nedflyttning/kval, och det är ett lag som vi haft svårt för de senaste säsongerna med några individuellt riktigt duktiga spelare.

Azalea fick ett rekordsent avhopp vilket gjorde att bänken ändå blev lite tunn med tanke på att många börjar känna av en hel säsong i benen nu, startelvan var förutom Hannes som kom in på kanten och Bengan som gick för Henry i mitten helt identisk med senast och bänken innehöll också 3 av 4 namn sen senast med bara Mårten som tillkommit som reservmålvakt.

Fokus inför var mest på att ha tålamod och inte stressa eller ta egoistiska beslut med bollen, samt som alltid att vara noggranna och avsluta anfall och inte bjuda Önnered på onödiga lägen.

Vi börjar första minuterna ganska bra som vanligt men efter en hörna åker vi på en omställning där vi inte alls lyckas få stopp och 1vs3 i straffområdet står vi beundrande och tittar när deras kille drar den i kryssribban och ut (det var ett avslut som var värt ett bättre öde, men lyckligtvis för oss hade vi marginalerna på vår sida). Vi hittar dock in i det mer och mer och kommer runt några gånger på kanten utan att det blir särskilt farliga avslut, tendenserna är dock bra även om den sista passningen ofta blir lite för lång eller fastnar på vägen. Och spelvändningarna som ska gå hela vägen till wingback får vi tyvärr inte heller riktigt till där de ofta blev för korta eller på tok för långa och svårkontrollerade.

Önnered är farliga då de (oftast på vår vänstersida) flyttar över mycket folk, slår en längre boll där deras ’tidigare mittback men som nu fick spela forward’ vinner många nickdueller och så är de heta på andrabollarna, det ger ett riktigt fint läge och ett halvläge som trevligt nog för oss går utanför/rakt på Petter i mål. Efter 25–30 börjar vi få lite mer tryck och efter ett inkast blir Önnered avblåsta för farligt spel och frispark 5 m ovanför och lite ut från deras straffområde.

Det innebär indirekt frispark och den lyckas vi slå väldigt bra, men osannolikt nog missas bollen av samtliga inne i straffområdet och det döms helt korrekt bort. Kort därefter får vi en riktig bra omställningsmöjlighet och den utnyttjar vi helt perfekt när bollen släpps ut till Jonas som slår ett bra inspel mot en framrusande Calle som enkelt kan stöta den i mål. Och bara fem minuter senare är det dags igen när Ponne (tror jag) släpper ut den till vänster mot en vältajmat löpande Calle som kan slå den mot mål där det inte blir bättre än att Önneredsspelaren glidtacklar in bollen själv (den hade dock gått in annars också).

Det blir inga fler mål eller större chanser utan Azalea går till halvtid med en stabil ledning men med vetskapen att nästa mål blir otroligt viktigt. Vi kände att det ändå var ganska bra koll på det hela, och att vi fått lite mer ordning på att ge understöd när de dubblade på kanterna.

Andra halvlek är inte gammal när Azalea ännu en gång kommer runt på kanten och Ponne kommer före Önneredsmålvakten och kan spela in Calle till ett av sina enklare mål i karriären och första hat-tricket i Azalea (?).

Där och då känns det ganska lugnt och när vi tagit oss till 60-min markeringen börjar vi tänka lite mot att undvika avstängningar, förvärrande av skador etc. och kan byta in Filippo, Leon och efter hand undertecknad i en period där Önnered förutom en bra nick där Petter får sträcka ut sig ordentligt inte skapar jättemycket. Azalea får ju längre matcher fortskrider fler och fler omställningslägen och stora ytor på offensiv planhalva, men det leder inte till några fler mål utan det är istället Önnered som får det och lite kontakt med ca 15 kvar. En frispark ganska nära mål lyfts in, det blir lite flipper, tror den går i Arvids mage och deras ytter/anfallare reagerar snabbast och får in en reducering.

Vi kör byte vid mål och Mårten får komma in och stå sina första minuter i Azalea. Deras forcering hanterar vi på ett väldigt stabilt sätt och vi vågar även hålla i bollen när vi vinner den och när vi väljer att gå framåt går det undan, ytterligare en gång kommer vi runt på kanten där inspelet/avslutet blockeras men inte bättre än att Jonas får den serverad vid straffpunkt och kan stänga matchen definitivt. Och det var inte slut där utan 2 min senare får Hannes möjligheten att göra sitt första mål i Azaleatröjan efter att vi spelat oss ur deras press fint och med en halvmedveten rensning hittat Leon som vänder upp, sätter fart och släpper ut bollen på vår vänstersida igen där Hannes ifrån kortlinjen precis inne i straffområdet slår den längs med linjen och in vid förstastolpen efter att motståndarmålvakten tjuvat lite.

Strax därefter blåser domaren av och Azalea får än en gång fira med seriens bästa fans, stort tack för all sång och stöd ännu en gång så hoppas vi få se alla redan på onsdag när säsongens sista hemmamatch ska klaras av.

Vi kan redan nu slå fast att det här kommer bli den både tabell och poängmässigt bästa säsongen i div 5 då minst tredjeplatsen redan är säkrad. Vill ni följa Azaleas fortsatta kamp om seriesegern är det alltså två matcher kvar nu, onsdag 9/10 19:45 hemma mot ett nedflyttningskämpande Mossen och lördag 14:15 borta på Guldheden södra (vid Fysiken) mot Mossens grannar, det div 4-jagande Guldheden. Kom gärna och kolla, varje person där betyder extremt mycket för oss!

/Rasmus ”Räven” Linderås

Fredagskväll och då Pushers går som tåget (ett oerhört märkligt uttryck i dagens samhälle) var det fortsatt tre poäng som behövdes för att vara kvar i förarsätet. Lagårn som var dagens motstånd låg i botten men vi vet ju från tidigare matcher att det alltid är ett tufft lag att möta, framförallt fysiskt då de har ett antal rejäla spelare som smäller på, är duktiga på fasta och alltid är välorganiserade. De saknade målvakt men det märktes i många fall faktiskt inte.

Azalea kom med en full trupp och ett väl samspelt lag. Henry, Alex och Haval kom in i elvan sen senast men annars var det oförändrat. Fokus var på att utveckla de fina tendenser vi visade upp mot Floda senast med bättre timing när wingbacks skulle kliva och lite mer noggrannhet med sistapassningen när vi blivit rättvända på mitten.

Redan direkt efter avspark håller Lagårn på att ställa till det för sig och Ponne kommer igenom men hinner inte få till något ordentligt avslut, vi fortsätter behålla trycket och efter att både Ponne och Calle skjutit (tror jag) men målvakten räddat uppstår en retur ca 7 m ut från målet som Ponne dundrar på för allt vad han är värd och skickar bollen på halvvolley rätt upp mot vänstra delen av nättaket. Lagårn har några försök till djupledsbollar men där löser vi det bra ihop och kan fortsätta behålla bollinnehavet, det är mest när vi spelat med lite för små marginaler och dålig koncentration som det uppstår chanser för dom.

Vi hittar många gånger väldigt bra ytor centralt och kombinerar oss skickligt ur trånga lägen, det leder dock inte till så många klara lägen som det borde gjort. Delvis för att vi håller i den lite för länge med känslan att vi väntar på det perfekta läget? för skott eller passning men också att vi inte kommer runt på kanterna ordentligt för att kunna slå inlägg. När vi väl får till timingen med löpning och passning hänger inte Lagårn (eller många andra lag i serien) med överhuvudtaget och det leder till ett mål av Ponne efter inspel som tyvärr går framåt och han bedöms vara offside. På detta sätt skapas också ett friläge för Ponne som han tyvärr drar i huvudet? på målvakten. Men istället för dubblad ledning blir det kvittering när en frispark lyfts in och på returen är de först och kvitterar precis innan halvlek.

I halvlek pratades det om tålamod, för vi visste att vi skulle få lägen, det handlade bara om att ta hand om att sätta chanserna också. Leon kom in mot Bärra men annars var det oförändrat lag.

Nästan direkt i andra kommer också ledningsmålet när vi får lite fart där framme och spelar precis som vi övat på. Alex slår upp bollen till Ponne, tillbaka till Calle och Leon i djupled och ett säkert avslut lågt i bortre. Därefter fortsätter vi spela riktigt bra och hittar gång på gång fram till rättvända spelare, tyvärr saknas timingen mellan löpning och inlägg så alldeles för många av dessa chanser rinner ut i sanden. Tror vi har någon 4vs1 eller liknande också som slarvas bort.

Men till slut kommer vad som kändes som spiken i kistan (så skulle det dock inte bli) när Jonas snyggt driver upp bollen och i helt rätt läge släpper den till Ponne som kan driva in mot målen och säkert placera in 3–1. Men fem min senare på vad som känns som en av Lagårns första gånger högt upp på vår planhalva skickas ett inlägg in från kanten som når deras anfallare som snyggt nickar in reduceringen. Det verkar inte ändra så mycket av matchen dock för Azalea fortsätter som inget har hänt med (upplevs det från sidan) lika så marginaler och ibland inte perfekta balans med antalet spelare som anfaller och antalet spelare som säkrar hemåt. Vi trycker oss dock kvar där uppe men några bolltapp i fel lägen håller på att ge lite för farliga omställningar. En trippelhörna i slutet får lite tid att gå och kort därefter blåser domaren av och Azalea kan för sjunde gången denna säsong räkna in ett 3–2 resultat (dvs sju matcher har antingen slutat med seger 3–2 eller förlust 2–3).

Men seger är seger, vi har avgörandet i egna händer och den (just nu) bättre målskillnaden i vad som verkar bli en Majornauppgörelse mellan Pushers/Masthugget och Azalea. Vi har seriens bästa supportrar i Azalea Ultras som ännu en gång stod för en världsklassinsats! Nästa chans att uppleva detta får ni redan nästa fredag (4/10) 19:15 då Önnered (Lagårns grannar från Apelsinplan) kommer på besök. Senast blev det förlust (med just det, 2–3) så det är revanschsugna lejon som kommer ge sig ut på plan. Väl mött då!

/Rasmus ”Räven” Linderås

Det är efter dagar som den här som man får se det allra bästa med fotboll och vad det ger både för de som spelar och alla andra som är engagerade runt omkring. Vädret visade sig från sin bästa sida med sol, 20 grader varmt men ändå lite fuktigt vilket gav en perfekt gräsmatta. Floda hade både bollkallar och speaker och en relativt stor publik. Azalea Ultras hade tagit sig hela vägen till Floda och levererade som alltid en prestation i världsklass.

Azalea kom till match efter en vecka som präglats av avhopp och stod till slut med 10 seniora spelare, två juniorer och en i nödfall inhoppande referent som trupp. Med stor plan och gräs valde vi därför att lägga oss lite lägre och vara smarta för att orka hela matchen. Pada startade i mål medan Kappe och Arvid som vanligt höll ihop det där bak tillsammans med Erik som gjorde sin första start för Azalea. Bolton och Jonas tog hand om mitten medan de båda juniorerna Charlie och Sixten hade hand om kanterna. Framåt körde vi Bärra, Ponne och Calle medan Pippo var enda avbytare.

Starten då blir väldigt bra för Azalea och redan efter 1,5 min lyckas Calle hitta en yta att vända upp i på mitten, han spelar Jonas som med ett enkelt instick bakom Flodabacklinjen frispelar Ponne som tyvärr drar bollen utanför stolpen.

Efter det fortsätter Azalea hitta fria ytor och kan på ett väldigt bra sätt spela upp på felvänd spelare som släpper tillbaka till en spelare som kommer i fart (eller när möjligheten fanns vända upp själv). Tyvärr är sistapassningen ofta lite för ofokuserad eller svår och många chanser rinner ifrån oss på detta sättet. När det väl sitter blir det dock väldigt farligt, Calle drar både en och två gubbar och lyckas runda målvakten innan avslutet tar i stolpen och Bärra får en superchans på hörna där han på något oförklarligt sätt blir helt fri 2 m från mål, men nicken går över. Vi har även en frispark där Ponne sånär gör mål på returen.

Floda är dock inte oävna framåt där de har några individuellt riktigt duktiga spelare, de har tex ett rent friläge där Arvid hinner ikapp och ett antal chanser som hade kunnat bli ännu farligare om vi inte hunnit mellan med en tå, fot eller ben. Och även Floda har farliga hörnor, en nickas över från ett bra läge och det är sen just på hörna de tar ledningen när vi missbedömer bollen helt och den väldigt högt men skickligt slagna hörnan tar sig hela vägen direkt in i mål.

Azalea deppar dock inte ihop för detta utan fortsätter trycka på och skapa chanser, och kan 10 min senare kvittera när Bärra tråcklar sig förbi några spelare in i banan, släpper till Ponne som gör sin livs enklaste assist när han slår en tvåmeterspass till Calle som skottfintar och tvåfotar sig förbi två Flodaförsvarare innan han kan trycka in den med vänstern bakom målvakten. Halvleken fortskrider sen med chanser åt båda håll innan domaren blåser för halvtid.

I halvtid var vi rätt nöjda med spelet, och matchplanen hade fungerat alldeles utmärkt, med lite mer skärpa framåt hade denna matchen kunnat vara stängd betydligt tidigare än vad som skulle visa sig bli fallet.

Ganska snabbt i andra tar vi ledningen efter att Sixten slagit en kort hörna till Jonas som utanför straffområdet på ett skruvlobbar bollen över målvakten och in i nät. Därefter blir det en period med rätt mycket slarv av oss, och tidiga tendenser till väldigt böljande spel utan kontroll från något av lagen. Floda behövde vinna för att kunna haka på i toppen med chans på uppflyttning och fyllde därför på med mycket folk vilket gav oss många omställningslägen, men precis som i första så sviker touchen oss i många farliga lägen eller så blir avslutet alldeles för dåliga. Hörnorna är fortsatt farliga dock, en leder till ett bra nickläge för Kappe och Jonas har en kanonvolley efter hörna som målvakten dock kan boxa undan.

Efter halva andra får Floda med sig en straff som känns väldigt tveksam, där Erik bedöms (om jag förstått anledningen rätt) knuffa och få deras spelare ur balans vid ett inlägg. Lyckligtvis skulle det inte bli matchavgörande och det gav istället en väldigt spännande avslutning på matchen. Floda behövde vinna, och vi behövde också en trea för att ha kvar avgörandet i egna händer.

De går över till en treback och trycker på, men som sagt är vi även ett duktigt omställningslag och denna matchen löser vi också det låga försvarsspelet betydligt bättre där vi under alla år haft tendenser att spela utan press och aggressivitet bara för att vi hamnar lägre.

Det börjar såklart mer och mer märkas att det är rätt jobbigt att springa på gräs och när det är varmt och soligt ute, Floda har lite fler att byta in och som kan komma in med ny energi medan det är många tunga Azaleaben där ute. Men genom att våga hålla i bollen och inte i alla lägen slå en chansboll framåt får vi också möjligheten att vila med boll. Med 10 min kvar kommer Pippo in för Erik och står för en jättefin insats i ett svårt skede av matchen. Floda har några farliga chanser, bl.a genom en frispark från distans men vid de flesta tillfällen står vi i vägen efter den ena mer akrobatiska blocken än den andra.

För detta skulle visa sig bli Azaleas och Calles dag, samtidigt som moderklubben (IF Centern, där han varit utlånad nu under sommaren) vinner och säkrar uppflyttning till div 3 så vinner Azalea boll på mitten och med Flodas lag på väg fram kan Jonas med en enkel djupledspassning ge Calle ett 1vs1 läge mot deras försvarare. Det är dock en hel del kvar att göra och han skickar den ena backen som istället löper ner mot mållinjen, blåser förbi målvakten men ser att rundningen inte är ett alternativ denna gången utan vänder tillbaka och skjuter bollen högt mot hörnet otagbart för två tappra Flodaspelare som försöker slänga sig och nicka undan bollen och segermålet är ett faktum. För andra gången i år vinner Azalea en gräsmatch, den vinns med 3–2 och avgörandet kommer på tilläggstid, senast var det Ponne i 92:a borta mot Kungsladugårds BK och idag var det Calle i 91:a.

Det spelas sen 2 min till som reds ut utan några större problem innan domaren blåser av och (en av) årets starkaste prestationer kan summeras.

Nu närmar sig verkligen upploppet och Azalea har fyra matcher kvar, tre i rad hemma nu mot bottenlag som slåss för sin överlevnad, först ut är Kungsladugård fredag 27/9 19:15. Azalea Ultras kommer vara där, och vi hoppas få se många andra på plats också! Det är inte alltför många gånger som man får/har chansen att spela för en serieseger hela vägen in.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Det var precis som i våras toppen mot botten när Azalea tog sig an Kålltorp, det var dock en tuff match och utifrån alla lag vi möts hittills har det definitivt känts som att det funnits sämre lag än Kålltorp. De har en hel del duktiga spelare med meriter högre uppifrån även om det var ett eller flera antal år sen.

Azalea hade blivit av med sex av sju spelare som startade framåt senast (och 31/46 mål) där bara Jonas var kvar, ett stort antal var bortresta på Mats bröllop ((grattis Mats!), men nästa Azaleaspelare som planerar bröllop ta det gärna under sommaruppehållet eller efter säsong) och våra två tilltänkta mittfältare var sjuka vilket som ni hör gav ett inte så samspelt lag framåt. Haval var tillbaka som wingback medan Love (junior) fick spela mittfält för första gången (sen ett 2-min inhopp i juniorlaget 2021?), William (junior) startade i backlinjen och som offensiv mittfältare gjorde Charlie (junior, född 07) startdebut.

Matchen kom ganska snabbt in i en matchbild som i princip skulle vara oförändrad under 90 min. Azalea har och tillåts ha boll men rullar mest i sidled och bak utan att kunna hitta några spelare bakom eller utanför Kålltorps försvar medan Kålltorp får lite farliga halvchanser (oftast) genom 1) bolltapp eller bortslagna bollar i helt fel lägen av Azalea) 2) kopplat till 1, men omställningar efter att Azalea flyttat fram mycket folk utan att kunna avsluta anfallen eller 3) boll ut mot vår vänstersida och inlägg mot bortre där William ofta var undertalig.

De använder sig väl av sex olika anfallare eller något under matchen för att orka framåt men trots det är det ju ingen jättepress vi sätts under utan det går ofta lätt att komma upp till mittfältet, därifrån blir det dock svårare för Azalea som de gånger vi lyckas ta oss runt dom tyvärr tar helt felaktiga och ofta själviska beslut som inte ger motståndarmålvakten särskilt mycket att jobba med. Det som blir absolut farligast är när (främst) Leon och Jonas kombinerar med varandra och släpper bollen snabbt, för då har Kålltorp väldigt svårt att hänga med.

0–0 i halvlek efter en jättechans för Kålltorp och några halvchanser och ett antal hörnor/frisparkar för Azalea. Thomas tvingas tyvärr utgå efter att ha fått en känning/dragit baksidan vilket oundvikligen gjorde att vi tappade lite tyngd framåt.

Andra ser mycket likadan ut som första, men vi kommer runt på kanterna lite mer och Fredrik som kom in på topp är en tå från att vara först på lite djupledsbollar, Jonas och Leon kombinerar sig fram till ytterligare någon rätt bra chans och Haval har ett riktigt farligt inspel från kanten. Ett av våra problem blir också att vi vill lite för mycket så man dels försöker göra lite för mycket själv genom att transportera boll tex eller dels att vi lite för ofta och i fel lägen vill slå den avgörande passningen.

Kålltorp skapar dock några rätt farliga chanser när vi ånyo tappar boll i fel lägen eller tar lite för lång tid på oss. Sixten räddar en boll nästan på mållinjen tex. Vi tvingas också spela folk ur position, så att det ibland såg vilset ut var inte så konstigt, men vi gör det fram till sista tredjedelen och 10 minuterna en relativt ok insats efter förutsättningarna. Sista 10 vet jag inte vad som händer dock, varje passning är lite för lös, eller bakom spelaren och vi tar för lång tid på oss när vi väl har den och om tanken var att vi skulle forcera var det nog det sämsta försöker vi gjort på länge. Matchen slutar 0–0 och går väl knappast till historien som en av lokalfobollens bästa fotbollsmatcher.

Det är lätt att tänka att man ska köra över ett lag bara för att de är sist, men ofta i slutet av en säsong är det bottenlagen som är de svåraste att möta (vilket vi visade på prov på förra året själva) medan mittenlagen utan något är dem man helst möter. Så en poäng är ändå inte helt dåligt, det gör att vi fortfarande har både poäng och målskillnadsmässigt försprång på övriga lag om vi vinner vår hängmatch (Mossen 9/10). Dessutom tredje raka nollan i serien, något som bara hänt en gång tidigare (hösten 2020 då Azalea tog steget upp till div 5 efter fem raka segrar och fyra nollor, St Jakob 7–0, GSIF 6–0, Järnbrott 3–0 och Argo 2–0).

Någon matchens lejon delades inte ut men Charlie stod för en fantastisk prestation för att vara första seniormatchen från start, och han måste ätit dunderhonung till middag med tanke på hur han sänkte deras koloss till mittback i en duell samtidigt som hans patenterade tvåfotare funkade här också.

Härnäst för Azalea väntar årets sista resa utanför stadsgränsen när Floda står för motståndet nästa lördag (på gräs!), efter det följer tre raka hemmamatcher där vi hoppas på lika fint stöd som idag av Ultras och övrig publik.

/Rasmus ”Räven” Linderås

Azaleadagen stod på programmet och vi hoppades såklart på repris från förra året när vi stod för en av säsongens bästa prestationer när serieledarna Hovås besegrades inför rekordpublik. Även denna gång var det tufft motstånd i Stenkullen där serieledning stod på spel.

Bortamatchen mot Stenkullen i våras var kanske den svåraste vi spelade där vi inte alls hittade rätt taktiskt i första halvleken men vi hoppades ha hittat ett motmedel mot det nu till denna matchen. In i startelvan hade vi också ett av två sena höstnyförvärv i Hannes medan den andra (Elmberg) satt på bänken. Calle var tillbaka och tog sin vanliga position medan Love ersatte Alex och Henry ersatte Oliver från förra veckan.

Första halvlek skulle visa sig bli en jämn historia där Azalea hade lite mer bollinnehav medan Stenkullen kanske hade de farligaste chanserna. Från början är det Azalea som tar tag i taktpinnen och så fort vi lyckas spela oss ur Stenkullens press fanns det väldiga ytor centralt i banan, men även genom längre bollar mot Calle på kanten eller Ponne centralt skapade oreda i deras backlinje. Vi kommer runt bra på kanterna några gånger men det leder inte till skott på mål. Vårt farligaste läge är när en bra djupledsboll ger Ponne ett svårt lobbläge över målvakten som tyvärr går över.

Stenkullen hotar mest genom att de från yttre mittbackar slår upp bollen mot (oftast) deras högerytter eller anfallare som därefter antingen skarvade vidare bollen i djupled, la tillbaka den mot deras mittfältare som ofta kom i hög fart eller ibland vände upp själv. De var oerhört duellstarka och vann mycket boll där uppe samtidigt som de fyllde på med många spelare i anfallen. Det blev framförallt farligt när vi klev upp i press men inte vann boll för då var det direkt kanske 6vs5 i Stenkullens favör och framförallt kom de med en fri mot bortre ytan. Det är också efter att de kommit runt på kanten (tror jag) som de får in bollen till en relativt fristående Stenkullenspelare som skjuter ner mot stolproten där Pada gör en kanonräddning innan returen skjuts över. Detta får nog sägas vara den första (av två) matchavgörande situationen som går i vår riktning, och det ger också energi till laget vilket verkligen behövdes i denna säsongens kanske varmaste match.

0–0 i halvlek och det är en tajt och ganska chanssnål första halvlek mellan två duktiga lag som nog ändå är rätt nöjda med matchbilden. Vi gör två byten och Mats och Thomas kommer in på varsin kant.

Nästan direkt i andra händer den andra matchavgörande situationen, när en alldeles för lös hemåtpass av Stenkullen snappas upp av Bärra som hålls i på väg mot mål tillräckligt mycket för att inte få iväg ett ordentligt avslut mot målvakten och det bedöms som en frilägesutvisning men frispark. Nu är ju inte frispark=mål men vi ställer upp smart med båda höger och vänsterfot vid bollen och lyckas väl lura målvakten (hoppas man ju) att ställa muren lite fel. Bärra ser att det går att skruva bollen runt muren och lyckas också med detta och den kan retfullt studsa stolpe in. Ledning alltså samtidigt som Stenkullen är en man mindre men också måste fortsätta trycka på framåt, det bör ju ge mer ytor framåt som passar oss bra. Direkt efter målet dock blir det en konstig period när det känns som att båda lagen är osäkra på vad de ska göra. Stenkullen sätter inte riktigt press vilket gör att vi kan rulla runt och stå på bollen nere i backlinjen men vi gör det i snigeltempo tills vi tyvärr helt oprovocerat får för oss att slå en svår boll istället och ge bort bollinnehavet. Det ger också Stenkullen en hörna som de kan nicka in, dock var bollen lyckligtvis för oss ute i sin färd in mot straffområdet.

Här står matchen verkligen fortfarande och väger men en långboll av Kappe påbörjar punkteringen av Stenkullen när den når Thomas som sen (sägs det, jag var för tillfället och fyllde på vattenflaskorna och missade det) tar ner bollen på bröstet, trycker sig väl förbi 1–2 gubbar säkert som han gör när han känner för det och lobbar sen målvakten. Därefter börjar det väga över mer och mer till Azalea, vi byter in Bolton i backlinjen, Calle och Hannes ersätter trötta spelare centralt och Elmberg får göra debut och för första gången (nästan) få spendera tiden på offensiv planhalva.

I 68:e min följer det första av tre mycket liknande mål när Hannes är först i en duell på mittplan och får bollen att skjutas upp i luften till Ponne som ändå får kontroll på den och kan springa ifrån sin back och mycket behärskat placera in 3–0. Därefter spelar vi väldigt bra, Thomas fortsätter utmana och går igenom 2-3 gubbar var och varannan gång, vi hittar spelvändningar och även mycket centralt via Henry.

Det dröjer dock fram till sista minuterna innan vi via mycket fint spel hittar upp till Thomas på kanten som spelar in centralt till Bolton som följt med upp och med en behärskad boll når en djupledsgående Ponne som ännu en gång är först på bollen och lyfter in sitt andra för dagen. Han var dock inte klar där utan ville se till att även denna hemmamatch skulle sluta med 5–0 och hattrick, så blir också fallet när Henry likt Hannes tidigare får iväg bollen efter någon form av duell till Ponne som även denna gång är snabbast och kan skjuta sitt tredje för dagen, det tionde för hösten (på fyra matcher) och det 21: a totalt (på 14 matcher).

Ett fantastiskt slut på en otroligt fin dag med massor av publik, kanoninsats av ultras igen, och även våra maskotar och bollpojkar som ser till att Azalea åtminstone tabellmässigt (om man inte räknar in att vi alltid är först innan serien börjar) aldrig varit bättre än vad man är nu. Med en match mindre än övriga konkurrenter och den bästa målskillnaden är nu allting definitivt i egna händer.

Nästa motståndare att komma till fort Majvallen är Kålltorp fredag den 13/9 19:15, vi hoppas på att många gärna hittar ner även till den matchen. Varmt välkomna då!

/Rasmus ”Räven” Linderås

Nu när augusti snart övergår i september så börjar det också se bättre ut med folk till matcherna, nu är det bara Calle kvar innan vi förhoppningsvis kan börja få angenäma problem och ha fler än 16 tillgängliga till varje match. Sen senast var det väldigt många tillbaka och vi hade väl fem ändringar i startelvan, Bengan gick in från start på mittfältet ihop med Jonas och Oliver, Bolton återtog in sin vanliga roll efter avstängning och Thomas gjorde årsdebut på vänsterkanten. I mål gjorde Manne sin första match på ett bra tag och anfall och backar var de gamla vanliga (Alex, Kappe, Arvid där bak och Ponne, Bärra där fram).

Björndammen som var dagens motstånd är väl inne i någon form av generationsväxling och kom precis från en storförlust mot Styrsö, medan vi kom från två svaga prestationer mot Styrsö och Pushers.

Inför match tryckte coach på att vi skulle spela för varandra och märket på bröstet och inte för oss själva, samt att springa för allt var vi förmådde, vilket var något vi med resultatet i hand verkligen lyckades med.

Från start tar vi initiativet, och får också lite mer tid att rulla boll och etablera spel då Björndammen sjönk ner betydligt mer än vad höstens två tidigare motståndare gjort, och vi kommer runt på kanten några gånger redan i inledningen men dock utan att timingen på löpningar och inspel sitter perfekt. Björndammen väljer också att sätta igång kort på målvakt varje gång, och där lyckas vi väldigt bra med att vinna boll högt, och i 25:e minuten kan Ponne också vinna boll direkt från deras målvakt och enkelt få in 1–0.

Vi fortsätter spela bra, men de få gånger de lyckas spela bort vår höga press blir det också farligt då de kommer 3vs3 mot vår backlinje, men det leder väl inte till mycket mer än 2–3 hörnor och något distansskott, utan de flesta omställningar lyckas vi föredömligt stoppa innan det blir farligt. 2–0 kommer också full rättvist mot slutet av halvleken, däremellan har Ponne haft två mycket bra chanser samt ett antal hörnor som vi kommit först på som tyvärr inte gett något, men genom fint kombinationsspel från vänstersidan med Thomas, Bäre och Jonas når bollen till slut Ponne som skickar sin gubbe upp på läktaren innan han dundrar in sitt andra för dagen.

2–0 i halvtid och fokus på att snabbt göra trean och döda matchen, och självklart att inte få någon stress utan våga fortsätta på samma sätt som i första.

Och det får man väl säga att vi lyckas med, vi behåller trycket och det dröjer inte mer än 10 min innan Ponne kan sätta sitt och lagets tredje mål fint framspelad av Bengan, efter detta börjar såklart Björndammen chansa lite mer samtidigt som båda lagen blir lite tröttare. Det ger väldigt många bolltapp åt alla möjliga håll på mittfältet, framförallt när man kanske dribblar någon gubbe för mycket eller håller i bollen lite för länge. Vi byter lite folk med krampkänningar, vilket vi också kan kosta på oss när Thomas gör mål direkt i comebacken efter en fin bredsida upp mot bortre och definitivt stänger matchen. Precis efter målet får också undertecknad göra säsongsdebut i serien efter en längre tids skadefrånvaro och är direkt inblandad i lagets sista mål för dagen när ytterligare en av alla omställningar gör att Ponne kan frispelas i högra delen av straffområdet och enkelt kan spela in till Thomas som får göra ytterligare ett mål. Sista 10 spelas sen av på ett väldigt stabilt sätt för att vara Azalea och vi kan förutom fem mål framåt och en Ponne i delad skytteligaledning glädjas åt säsongens tredje nolla.

Nu har vi återigen satt oss i en position att ha allt i egna händer, men det samma kan sex andra lag säga i serien där alla slår alla och ingen riktigt verkar vilja ha eller kunna ta serieledningen. Nu väntar en fantastisk trevlig match nästa lördag (7/9) hemma mot Stenkullen.

Den kommer spelas i samband med Azaleadagen och börjar 14:15, till alla föräldrar, syskon och övriga släktingar med yngre Azaleaspelare uppmanar vi er verkligen att stanna kvar och kolla på en toppmatch i div 5, och till er som kommer för att bara se matchen, kom gärna tidigare och köp fika och annat och stötta föreningen, så ser vi alla till att det blir en dag att minnas för Azalea!

Och sist men inte minst ett stort tack till Azalea Ultras som ännu en gång var på plats och denna gång även fick se en seger igen, nu hoppas vi att ni mobiliserar inför nästa helg så ska vi slå både publikrekord och Stenkullen! (mer info om Azaleadagen hittar ni här https://www.azaleabk.se/nyheter/?ID=350368&NID=1185881).

/Rasmus ”Räven” Linderås