Försäsongen är förbi och sista träningskampen är spelad. Kvällens match mot IF Vardar/Makedonija på Gröna Vallen var genrepet inför kommande tisdags seriepremiär mot Guldhedens IK. Kvällens lag var formerat utifrån den numer återvunna 4-2-3-1 taktiken. Pada inledde i kassen och framför sig hade han en backlinje med Mats, Krabban, Kappe samt nyförvärvet William "Alfons" Nimbs. Som sittande mittfältare hittade vi Agge och Henry. Mycket glädjande att Agge har tryckt igenom en hel försäsong utan några större skadebekymmer. Som offensiv mitt hittade vi, i vanlig ordning turbon Gotte, som flankerades av Dolmen och Ponne på vingarna. Som spets i en defensiv anfallsroll spelade Phille. På bänken återfann vi Benna, bröderna Quintanilla, Marklund och sist men inte minst Jonas Tingberg, som har ägnat 95% av försäsongen åt rehab av ett sargat knä.
Under försäsongen har vi lagt mycket kraft på aggressivitet, bolltempo och rörelse. Vi satte också grundbulten att vara extra aggressiva under första fem. Det är nog ingen som kan säga annat än att vi lyckades med föresatsen att dra upp ett högt tempo och under de inledande 20 minuterna hade vi 5-6 högoktaniga lägen där vi lirade en oerhört snabb och vägvinnande anfallsfotboll. Dolmen var nära, Mats dundrade över Ribban, Phille var nära på att stöta in två bollar, men trots ett massivt övertag stod det bara 1-1. Dolmen klev in från kanten och stött in Gottes fina inspel, efter 2 minuter. Gotte kunde löpa loss efter att Phille droppat och öppnat yta. Den anfallsfotboll vi bjöd på under första 20 minuterna var en fröjd för ögat. Dessvärre lyckades Vardar med en skicklig omställning efter 10 minuter, och efter fint spel kunde de lobba in 1-1. Vi fortsatte dock att hålla i taktpinne och var nära ett antal gånger, inte minst då Dolmen nickade in 2-1, men enligt domaren var det offside.
Halvvägs in i halvleken kom Vardar på nytt i en omställning och William fällde deras ytter. På den efterföljande frisparken gjorde Vardar 2-1. Inte helt rättvist. Samtidigt skall sägas att Vardar har många individuellt skickliga spelare och deras omställningar var båda fartfyllda och effektiva. Trots underläge i paus var det ett positivt lag som kom in till vila.
Andra halvlek inleddes dock med ett klappuselt agerande, där vi efter avspark tappade boll till vardar, som fick löpa loss på kanten och sedan helt utan att någon plockade upp bollen, kunde göra ett inspel och raka in bollen i tom kasse. Alldeles för svagt för att vara acceptabelt.
Vardar, som hade en relativt tunn bänk, lade sig kompakt defensivt och lät oss föra matchen och trots ett tjockt försvar kunde vi hitta en del halvchanser. Halvvägs in i andra halvlek klev Ponne igenom och fälldes inne i boxen. Den efterföljande straffen dundrade Calle in. I det läge hade vi hunnit med att byta in bröderna Quintanilla, Benna, Filippo samt Marklund och direkt efter kom också Tingbergs efterlängtade comeback.
Vi fortsatte att föra spelet och höjde tempot successivt, vilket gav bättre fart och större hot. Vi hade en del riktigt tunga skott och på slutet hade Dolmen en nick i stolpen. I matchens slutskede fick vi en frispark i högerläge. Alle klev fram och drog in den och en spelare i Vardar nicktouchade bollen i en fin båge över den egna målvakten. 3-3.
Trots tre insläppta, vilka vi på det stora hela vet hur vi kan undvika, var det en homogen insats från de orange. Mycket av det vi fokuserat på under försäsongen klickade och det är rimligt att tro at detta ger en bra grund inför kommande äventyr.
