“The great fallacy is that the game is first and last about winning. It’s nothing of the kind. The game is about glory. It is about doing things in style, with a flourish, about going out and beating the other lot, not waiting for them to die of boredom.”

Danny Blanchflowers klassiska citat är något att ha med sig när det gäller Azalea BK:s a-lag. Årets säsong har varit en salig blandning av högt och lågt, av sumpade chanser, av stolpe ut, av slappt försvarsspel, av individuella misstag, av individuell briljans och av allt för få poäng. Visst, vi har egentligen spelartyper som lämpar sig för att lägga en köttmur framför mål och bara spela på omställningar, men hur kul är det? Gammal engelsk fotboll från 70-talet har sin charm, men som mittfältare i en sån gäng får man nackskador. Vi vill försök lira boll, det är inte så jäkla enkelt alltid, och vi krånglar till det, men visst kan det finnas en idé i att försöka lira roligt, med stor individuell frihet inom de taktiska ramar som satts upp? 

Dagens match innebar att vi fick klara oss utan den interna skytteligaledaren Ponne och vi gjorde en del rockader i laget, för att skapa stadga och stabilitet. El Sapo fortsatte i kassen, men framför honom gjordes tre justeringar i backlinjen jämfört med mötet med Styrsö. Lille forsatte till vänster, men som mittlås plockade vi in Pippo och Phille (som också var kapten), medan veteranen Nimbs lirade högerback. Aron och Henry jobbade som sittande mittfältare och framför dem hade Jonas en fri roll, Kakan jobbade till höger och Gotte slet energiskt i hålet. Wilson återbördades på topp.

Förutsättningar var enkla. Tre poäng skulle placera oss i förarsätet inför avslutningen. 0 poäng och skiten skulle definitivt ha träffat fläkten.

Vi inledde på ett bra sätt och tog tidigt tag i taktpinnen. Balansen mellan backlinje och mittfält var bra och mittfältstrion hamnade på bra passningsavstånd, och erbjöd olika långt speldjup till backlinjen. Jonas var, som vanligt, en virvlande dervish som dök upp lite överallt vilket skapade oreda hos Lagår´n. Våra vitklädda motståndare försökte sätta hög press, men vi lyckades hyfsat lätt spela oss ur detta vid många tillfällen, vilket gav möjlighet till omställningar. Här var vi dock vid flera tillfällen skyldiga till att slå den avgörande passningen eller ta det sista skottet från onödigt långt avstånd, vilket gjorde att en del lägen som skulle kunna bli riktigt farliga kom till intet. Våra offensiva krafter hade en del halvchanser utan att för den skull testa Lagårn´s målvakt på allvar.

Samtidigt var vår backlinje resolut och man fick också genomgående bra stöd av vårt mittfält som tog ett bra defensivt arbete. De chanser Lagårn skapade kom på fasta situationer där vi var slappa i markeringen. Annars höll vi dem bra på avstånd. Första halvlek tog vi hem på poäng.

Vi inledde andra halvlek slappt och slarvigt och saknade den rörelse vi behöver, vilket gjorde att vi blev väldigt plottriga defensivt och bjöd in Lagårn att sätta press hyfsat framgångsrikt. Efter cirka 15 minuter började vi dock hitta rätt och återigen hade vi en del omställningslägen som skapade bra chanser, den vassaste möjligheten kommer efter att vi vunnit boll defensivt, spelat upp på innermittfält och vidare till Gotte som släppte ut till Jonas på kanten, Gotte fullföljde löpningen in i box, där Jonas hittade honom igen, Gotte klackade tillbaka till en framåtlöpande Jonas som drog till men bolluslingen ville inte in för att kandidera till årets mål.

Vi fortsatte skapa en del fina lägen, men antingen sköt vi utanför eller så var vi metern ifrån att kunna stöta in bollen. Lagårn kickade oftast långt och hoppades kunna skapa chanser på en nickskarv men Phille och Pippo var gedigna som mittlås framför en välspelande El Sapo.

Klockan tickade vidare och det var vid några tillfällen man kände - fan inte en sån match till...men med 3 minuter kvar på klockan slog Phille en passning som skar genom Lagårns lag likt en skalpell skär genom papper. Helt plötsligt var Gotte och Dolmen fria med målvakten. Gotte tyckte det var lika bra tt ta på sig hjälteglorian och hängde upp bollen i bortre gaveln. Klang och jubel.

Lagårn fick några fasta på slutet men hotade aldrig och tre blytunga poäng stannade på Majvallen. Fantastiskt jobb och slit av alla och det är på denna nivån vi måste ligga i de avslutande matcherna. Då löser vi detta.