Majornas lejon satte sig på treans spårvagn och åkte (nästan) hela vägen från ändhållplats till ändhållplats. Motståndare för dagen var nykomlingen FC Kålltorp och Härlanda park bjöd på kanonväder.
Fast beslutna om att inte upprepa förra veckans svaga matchstart var det ett taggat gäng som ställde upp sig för avspark, in i elvan var Ponne tillbaka och Bengan fick äntligen spela anfallare som han tjötat om hela året. Haval kom in på vänsterkanten och Bolton återtog sin roll som 6:a ihop med Leon som varit på träningsläger i Spanien. På bänken hade vi Benna, Agge och Dylan samt en ny assisterande i Olle.
Redan från start tar vi tag i taktpinnen och trycker ner Kålltorp, med den låga solen i ansiktet får de dessutom väldiga problem med att se bollen när den kommer in i straffområdet. Vi märker också tidigt att Calle och Ponne är något snabbare än deras vänstra försvarssida och vi firar stora triumfer när vi tar oss runt där. Bengan får tidigt ett bra avslutsläge och även Ponne, vi snor bollen i straffområdet men lyckas inte göra mål ändå. Det är överlapp och det är spel genom mitten, och det känns som att alla verkligen vill ha boll och göra sig spelbara. Kålltorp har kapten Jakob Jörnvik på mitten som några gånger vänder bort oss och hittar ut med bollen mot deras högerytter men annars har de absolut ingenting utan de skickar lycka-till-bollar på deras tremetersanfallare som han ska skarva till ingen alls.
Till slut kommer oundvikligen ledningsmålet efter ett av årets bästa anfall, Calle vinner boll på egen planhalva, driver upp den centralt (jag tror han gör det själv), släpper ut till Ponne på högerkanten som slår in den på marken till Calle som tagit in sig i straffområdet där han klackar den vidare till en fristående Bengan som gör mål för tredje matchen i rad.
Vi fortsätter sen skapa chanser och ska väl i ärlighetens namn göra både två och tre mål efter ett flertal fantastiska anfall, men det stannar vid ett efter att firma Calle Ponne gjort det igen (det är nog långt över 10 gånger de spelat fram varandra till mål).
In i halvtid och det känns som att vi har full kontroll och fokus från oss handlar om att behålla koncentrationen matchen ut utan att slå av på takten.
Och andra började där första slutade (vilket den väl alltid gör?) med att vi kan rulla runt även om vi kommer till färre chanser, när vi väl får den smäller det dock efter att Ponne agerat playmaker och droppat ner lite och hittar ett perfekt instick mellan ytterback och mittback där Leon fri med målvakten inte gör några misstag. Här kändes det väldigt klart och hade vi velat rulla runt bollen i 30 min känns det som att vi hade löst det. Så blir det dock inte, vi gör tre byten vilket sabbar rytmen lite, och med några i nya positioner hittar vi inte riktigt rätt. De tar sig in i straffområdet och belönas med en straff efter vad vi tyckte var en perfekt brytning men där domaren hade en annan åsikt. En gratisbiljett in i matchen som de tar och gör att Kålltorp får lite ork att forcera lite, de får någon rätt farlig frispark och till slut får de ett skitmål på hörna som de nickar på Ponne, och anfallare som han är höftar han in den i mål istället för att skicka undan den. 10 nervösa minuter blir det (som dock underlättas av att Ponne ordnar en frilägesutvisning på deras mittback) innan vi kan pusta ut och ta med oss tre poäng hem på treans spårvagn.
Fantastisk fotboll i 70 min, kanske det bästa i årets seriespel, men tyvärr har vi fortfarande dessa grejer att vi inte riktigt kan spela av en match eller att vi likt förra veckan inte alls är påkopplade första 45. Men kan vi orka spela så här i 90 min varje match kommer alla lag få det tufft mot oss.
Nu väntar en viktig match hemma nästa vecka mot Floda som är tre poäng framför, vinst där och vi hakar verkligen på i toppen. Fredag 24/5 19:15 på Majvallen är det som gäller, väl mött då så hoppas vi på storpublik och fint väder.
/Rasmus ”Räven” Linderås
